Vet inte riktigt vad som är fel på mig. Känner mig lite ur gängorna hela tiden. Så har det i alla fall känts den senaste tiden, kanske är det min "kulturchock", som alla kurser varnade oss för. Hm... I alla fall, det är då tur att man har föräldrar som kan prata lite med en, kan de få en att må lite bättre. Det är inte så att ja mår dåligt eller så, bara inte riktigt mig själv. Jag ringde Sam i måndags för att snacka jobb, och han frågade vad som var fel. "Vadå?" frågade jag. "Du är inte så pigg och glad." var svaret jag fick. Vad händer med mig!?
I alla fall så tog jag beslutet att jag, fast att det var mitt i veckan skulle gå på konsert. Älskar musik! All bra musik gillar, eller uppskattar, jag. Detta är mitt motto. Faktiskt! Så en klassisk konsert med Martin Fröst, typ den bästa klarinettisten i världen som råkar vara svensk, och den sjukt duktiga pianisten Roland Pöntinen, var precis vad jag behövde. Tog en kort dag på jobbet och drog in till Regents Park innan och strosade runt. Älska London!
I alla fall så tog jag beslutet att jag, fast att det var mitt i veckan skulle gå på konsert. Älskar musik! All bra musik gillar, eller uppskattar, jag. Detta är mitt motto. Faktiskt! Så en klassisk konsert med Martin Fröst, typ den bästa klarinettisten i världen som råkar vara svensk, och den sjukt duktiga pianisten Roland Pöntinen, var precis vad jag behövde. Tog en kort dag på jobbet och drog in till Regents Park innan och strosade runt. Älska London!
carpe diem vettja ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar