regniga landet nästa

Oj oj oj! Så väldans blöt man kan bli då. Har varit ute i regnet i flera timmar idag, men låt mig ta det från "top". Jag somna ganska sent igår efter eufori av att ha varit inne i London och kollat in grymma tangoduon på National Theatre. Folk plötsligt bara ställde sig upp och dansa, det var så att säga "magiskt". Haha... Men i alla fall. Eufori. Jag somna sent och vakna sent. Hade eventuellt planer igår på att dra in till London igen och se typ "Nötknäpparen" på Sedler's Wells (känd dansscen) men ångrade mig ganska snart. Idag skulle jag göra lite ärenden, så jag skrev en liten lapp:

• Förnya boklån på bibblan nere i Potters Bar
  
• Fråga hos en optiker om de kunde fixa näs-saken som ramlat av på mina pilotglas
• Äta lunch, på Costa t ex (Liksom, lyxa lite)
• Tvätta
• Städa mitt rum
• OBS! Skriva ut mina biljetter för att åka till Birmingham över nyår

Men nu var det så att det regnade utomhus, men jag satte envist på mig den regnponcho som jag fått låna av min mor. Trots att jag är emot den så var den sjukt nödvändig. När jag kom fram till jobbet nere i Potters Bar hade jag kämpat mig uppför den långa lerhala backen som utformar två fält. Sketans skrivare bara bråkade och bråkade men till slut kunde jag strutta vidare för lunch. När jag "förtärt" min underbara panini med mozzarella och tomat gick jag långa vägen till high street till bibblan. Efter att löst krångel med mitt kort kunde jag streta mig hemåt. Funderade på och ta taxi, men upptäckte att regnet är ju inte så farligt. Jag älskar regn! Denna gången var jag ju på väg hem och då gör det inget att man blir dyngsur. Tog ett härligt varmt bad och här sitter jag nu, osminkad och funderar på vad jag ska göra till "tea" (middag). Sen har jag också tvätten och rummet som kallar. Inatt kommer Nicki's familj, men fram tills dess har jag huset för mig själv.

blöta pussar från regniga landet

en annorlunda jul

En helt annan historia än min vanliga, svenska jul. Nu sitter jag här, väldigt nära modemet och myser med en kopp te och det sista av min julkalender efter en väldigt najs "boxing day", annandag jul för er där hemma. Idag har Carole, hennes svärmor och jag varit hos dottern Nicki och hela hennes halv-australienska familj och släkt. Mysig stämning med mat, Champange och massa spel. Flickorna ägde lätt på pictunary! Även om vi inte vann, killarna fuska ju! Fick till och med en liten julklapp vilket jag inte förväntat mig och kände mig sjukt tacksam för det jag fick.

Julafton va wierd, gick omkring i Falmouth och kunde inte riktigt känna den julkänsla som vanligtvis infinner sig på julafton. Men Cornwall är sjukt mysigt och jag kan inte riktigt förstå att detta är England.

Juldagen i England!
Allt börjar med julklappar på morgonen och jag öppnade paket och kuvert skickade från Svea rike. Dessa sötnosar fick jag av mor min och jag gissar att de är från...hm... Preben!

Tack mamma!

Jag fick galnaste presenten av pappa. Topp från H&M's Jimmy Choo limited edition. Crazy man! Thxs Papsen! Mors mor och mors far skickade svenska kronor och skraplotter, tackar och niger för dem! Fick också julknäcke av vännen Martin, killen som stått ut med mig tjoandes inne på "Totally Swedish" för att hon vill köpa allt inne i den lilla butiken. Svenska delikatesser! Hurra!!!

Vi gick på julpromenad på stranden och my gosh! Vad najs det är här i Cornwall. (Firade juldagen med sonen Simon och hans familj, och deras galna hund.)

Sen va de julmiddag. Först drar man isär "Christmas crackers", de smäller till lite och innuti finns en hatt, en leksak och ett skämt.

Sen efter talet av HMH Drottningen så var det julmiddagen! Tjoohoo... kalkon i massor! Hoppas du har haft en underbar jul och jag önskar dig ett gott nytt år!

massor av kärlek från Cornwall

Julkänsla till tusen

Jag sitter nu med hetta i kinderna för första gången på två dagar. I förrgår gick värmen i huset och det har varit så iskallt inomhus att min luft blivit till rök när den kommit ut ur munnen. Lite sjukt, men detta är vad jag kallar hardcore jul och en spännande sådan. Jag tycker det är hysteriskt underhållande att när värmen går i huset kan man känna vinden vina genom huset. Att när det snöar så blir hela England i extas, det blir kaos. Alla förlorar vettet och jag funderar på vart kommunen är med sina plogar och bilar med sand. Så gör vi ju i kära kalla Svea rike, varför har en av världens mest inflytelserika land så dåligt skydd mot en decimeter snö. Kom igen! Vi snackar landet som klarade blitzen och det andra kriget. Foket som tog skydd i tunnelbanan när bomberna rasade.

Kollade på nyheterna där de visade ett reportage med en gammal kvinna som köpt speciella skor för att gå i snön ifrån en katalog och flertal människor som hade sovit i säng-avdelningen i ett John Lewis varuhus. Galet är ordet och folk lämnade sina bilar inatt på vägen och orsakade ännu mer problem för andra bilar. Vad som i vanliga fall är från Potters Bar till Brookmans Park (intilliggande byar) tog igår en timma. Vad som i vanliga fall tar 20 min för Caroloe's barnbarn tog 4,5 timma, de beslutade för att ge upp och sova i ett hus utan värme igår natt., d v s vårt hus. Jag har sjukt täppt näsa och kan under nätterna knappt andas, men inget stoppar mig så mycket som den utsikten jag såg idag. Helt slående! Denna utsikt bringar mig jullycka och julstämning. Jag skulle precis njuta av utsikten när jag helt plötsligt, slagen av julkänsla, sa "merry Christmas" till en snubbe och jag kan bara säga att jag älskar engelska folket. De är såå sjukt trevliga! Nu tänker jag fortsätta hoppas på en awsome jul, även om jag kanske inte får en vit nere i Cornwall.

bakning pågår

Nu har ja julstökat i köket i ett flertal timmar och missade typ hela "Stricly come dancing" (är som vårt Let's Dance, men detta är originalet och bättre). Inte för att de gjorde något, julgodis är ju fruktansvärt gott. Detta är vad jag gjorde...

detta är början på fudge och slutet på juleskumstomtar

knäck

lussekatter

detta blev juleskumsfudge

julkärlek

Chaos

Det är kaos i England!

De är helt sjukt. Trots att engelsmännen vet om att det kommer lite snö varje år så är de inte alls förberedda på det. Kollade på nyheterna lite tidigare här ikväll och de pratade om allt salt de hade på lager och att denna gången så skulle det nog räcka. Ja menar, hallå! I Svea rike har vi mer beredskap på plogning än vad armén har för krig. Visserligen bra! Krig är skit! Men då känns det som att vägverket åtminstone gör va som är gött för folket. Tillbaka till England. Här har man mer beredskap i Afghanistan än va man har på de inhemska vägarna. I samma nyhetssändning hade man ett reportage där en mamma grät och sa till tv-tittarna att hon är väldigt stolt över att hennes son antagligen räddade livet på massor av andra människor när han dog i en självmordsbombning. Samtidigt så pratar man i Köpenhamn om klimatet och jag sitter där i soffan med indisk chicken tikka massala och naan bröd och njuter av en lugn timma efter en hektisk dag. Känns konstigt att livet kan se så olika ut för människor. Till exempel så hade vi australiensare i mitt kök imorse som satt och mumsade frukost, precis som jag. Men de kommer ifrån ett land där de precis just nu är sommar och typ 40 grader C. Och här är de tjafs om lite snö.

Jag hade ett litet snack med Joe igår och han bara skrattade när ja berättade att vi byter däck. Att vi har olika för vinterhalvåret och sommarhalvåret. Han tyckte det var jättekonstigt, precis som ja inte fattar varför man försäkrar en person till en specifik bil istället för att försäkra bilen, och detta tycker både amerikanerna och engelsmännen tycker är riktigt.


I Australien finns det delar där du måste ha kedjor på dina däck. Det är ju ännu mer konstigt än oss, vi byter ju bara däck. Sådeså!

vi hade jullunch hos Luisa
de va första gången jag hade en "crackers"

merry white christmas!

kärlek

låt det snöa

Helt plötsligt så slår någon på rutan. Det tar ett tag men plötsligt så förstår jag! Léa bankar på rutan igen och genom glaset hör jag: IT'S SNOWING!

Ja du läste rätt. Igår kväll sa Joe, det kommer snöa typ nästa vecka. Och jag bara, hahaha... Tror ja inte! Men oj! Idag, helt bara sådär, så började det snöa. Jag och Léa sprang omkring i yrvädret och sjöng julsånger, och jag kastade en och annan snöboll. Snöboll som i liten blöt nästan isklump, men mycket mjukare. Nu kollade ja ut genom fönstret och längre ligger inte det tunna skiktet av snö på gatorna. Men spåren finns kvar, och nu kan vi bara hoppas på en riktig vit jul!

Long lost penpal

Är titeln på en sång av Hello Saferide. Skälet till varför jag nu sitter och lyssnar till sången är av två skäl. Två personer som jag inte träffat eller pratat med på så länge att jag borde skämmas.

Men plötsligt händer det.

Här kan det verka passande att ursäkta sig för alla fördröjningar som skett under kommunikationen under dessa lite drygt tre månader. Du måste förstå att det är sjukt svårt att hålla koll på alla relationer, man kan ju nästan trassla in sig i dom. Men Svea rikes barn, jag har inte glömt er! Inte en enda! <3

Ikea och Lucia på en och samma dag! Det måste ju vara toppen. Och det var det också. Toppen! Jonte här ovan är en svensk scout som gått och blivit internationell och jobbar på en stor gård för scouter. Ja, någonstans måste de ju hålla till. Efter att konstaterat att han brukar gå till en station kallad Chingford för att komma in mot centrala London, insåg jag att det finns en buss från Potters Bar mot Chingford som Léa tar på söndagar. Sjukt! Vi bor ju inte alls långt ifrån varann, sa ja. Skäms på oss!

Lucia var sjukt fint och fick mig i stämning för julen som skall komma. Tacka Lucia för ljuset, må hon alltid lysa i mörkret.

I mörka natten i midvintertid
men se då nalkas Lucia
hon kommer den goda med ljuset hit
hon kommer med hälsning om julefrid
hon kommer med ljus i sin krona

Peace out

Kärlek

Sikken dag! Imorse var det otroligt mycket folk på jobbet. Det vankades julspel av dagis och föräldrar vallfärdade timmar innan det skulle börja. Vi gjorde som vanligt, hade gått igenom manuset, där jag hade typ en replik, och resten var till att improvisera. Inte så svårt, när det enda du ska göra är att försöka få några änglar att ställa sig upp och vinka lite när berättaren, Sam, sa åt dom att vinka. Men vi släpade ändå upp hela det "stora kittet", med riktiga högtalare och en massa skojiga sladdar. Thihi....

Avklarat uppdrag ledde till choklad som man inte fick äta förrens efter lunch. Underbara Sam hade nu gett oss ledigt resten av dagen, så lunch blev det hemma hos Léa. Vi fick ett samtal av Sam och vi tog oss till 24 Thornton Road för att flytta kartonger och dricka te. Familjen Frankels flyttar i helgen. Familjen består av pappa Sam, mamma Moira, storebror Rauri och lilla nästan två-åriga Rosie. Rosie är från och med idag min favorit Frankel. Hon gillar mig! Barn bukar inte vara förtjusta i mig, men sedan jag började här har jag fått en annan åsikt. Jag gjorde soundtrack till Rosie när hon sprang fram och tillbaka och när hon hoppade i sängen. Som tack skrattade hon lyckligt. När det var dags för att sova så ringde Moiras telefon och helt plötsligt satt jag med ungen i famnen. Hon lade sig till rätta i min famn och började snarka. Helt sjukt att de växer upp och blir som du och jag om några år. Hon är allt ett litet mirakel.

här är några andra mirakel

älskar London!

svenska lantchips smakar himmelskt
ja vill ha de blåa!

julmarknad i svenska kyrkan
svensk mat!!

vad är inte ett mirakel om inte mitt rum...
....städat!

Kärlek från Brookmans Park mitt i natten

Böcker, böcker, böcker

Först vill jag bara säga att det är sjukt kul att just du läser min blogg. Jag uppskattar det verkligen. Särskilt du Ida Wernvik, detta är ett erkännande om att jag inte har glömt dig! <3


Idag har varit en bra och go' dag. Jag har gjort en del jobb, vi har repeterat julspelet som vi ska göra med dagis imorn och jag hittade massor med böcker. Ja! Massor. De bara låg där i kyrksalen och skräpade. Det är böcker som inte blev sålda under "Darkes Fair", en marknad och årlig tillställning i kyrkan där vi hyser vårt kontor. Nu skulle de skänkas vidare till välgörenhet, och vilken tur att jag räddade vissa exemplar! Jag hittade bland annat Dan Browns Da Vinci Code, Marian Keys Suchi for Beginners, en narnia bok och Jane Austens Mansfield Park. Det fanns dussintals tjejiga böcker med fashionistas som huvudkaraktärer och färgglada omslag, men jag var tvungen att hålla fast vid att en plastkasse var nog. Hoppas att jag kommer läsa mycket under tiden jag är här. Och då menar jag inte på mitt rum, för det vore ju tråkigt om jag bara satt hemma och läste böcker. Nej, jag ska uppfölja mina drömmar och fortsätta sitta med min luffarfilt, inköpt på Ikea, och läsa i Londons: parker, trappor och kaféer.

På tal om böcker, eftersom jag nu äntligen har bibliotekskort och hängde på Léa och Joe i tisdags till biblioteket i Potter bar så håller jag envist, med glimten i ögat, på att försöka ta mig igenom boken 6 steps songwriting success. Tycker att man kanske inte kan lära sig sådant som att skriva låtar av en bok, men tyckte ändå att det kunde vara intressant läsning. Efter att ha läst förordet var jag helt enkelt fast. Håller på att analysera mina favoritlåtar och Jason Blume, som skrivit boken, uppmanar läsaren att tillämpa detta man lär sig om låtens form i sina egna låtar. Men, tänkte jag, jag läser för att jag vill lära mig skriva låtar, jag har ju inte börjat riktigt än. Det är ju därför jag envist läser den! Konstigt. Men så snubblade jag över denna låt när jag letade efter sånger att analysera. Tycker på något sätt jag känner igen mig i raderna av:

Bo Kaspers Orkesters Fullkomligt Kaos

Andra har så fin planering
Tid och råd med renovering
Och nya kök som luktar lite klor

Det ska va på vissa sätt
Stilrent ner i helvetet
Vårt palats är ett fullkomligt kaos

Framtid vs. Nostalgia

Här ligger jag i min enorma säng, här kan man få plats med typ fyra linneor på bredden, och funderar på livet och planerar. Försöker allt vad jag är värd att planera min semester, ja du hörde mig. Semester! Min första semester runt jul, och nått säger mig att det inte är den sista. Jag kommer nu jobba resten av mitt liv! Kanske då och då jag får för mig att ta semester eller läsa något på universitetet, men allt leder slutligen till jobb. Hm... undrar om det kanske är lite väl tidigt och ha 40-års kris. Jag är ju bara 19, behöver inte riktigt freaka ut över mitt liv än! Eller? Men allt de senaste dagarna har ju varit bevis på att jag typ blir vuxen. Tar vuxet ansvar, har semester och freakar ut över mitt liv.

Nä, men seriöst står jag nu mitt i vägvalet och jag vet inte åt vilket håll jag vill gå. Jag visste att detta skulle komma, men hade inte räknat med att det skulle slå mig så snart. Just nu kan jag försöka prata med folk om det, diskutera och tänka på't. Men i slutändan så "måste jag fatta beslutet själv". Undertiden lyssnar jag på musik och visar någon bild från gamla kära Lidköping.

Kommer ju hem i februari!!

vackra lidköping, tyvärr är de rätt vackert här också

vägen jag gått hemåt så många gånger
ja... lidköping har sin charm, hjulafton är nog inte den

men roligt kan man ha!

Idag var det dags att växa upp

Jag vaknade och snoozade. Jag visste att jag snart var jag tvungen att gå upp, om 40 min skulle Joe komma för att plocka upp mig. Va lite trött men tänkte, att de är det värt när man fick läsa slutet på andra boken i Stieg Larssons triologi igår kväll. Jag kom över boken då emilia och jag skiljdes på Tottenham Hale station.

Joe plockade upp mig och jag fick till min förtjusning också med mig två sausagerolls, vet inte varför, men på senaste tiden har jag börjat älska dom. Mmm... I alla fall kunde jag inte ana att denna morgon skulle jag för första gången känna att jag inte ville vara på jobbet. Jag startade PC'n och öppnade mailen. Jag hade fått ytterligare ett inte så roligt email från kvinnan som hjälper oss med webbsidan och jag kände att jag inte ville ta itu med de på ett tag. En jobbig känsla växte inom mig och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag ville inte gå och prata med Sam om det, kändes som om han denna morgon inte skulle förstå mig. Jag hade rätt. Vi hade som vanligt måndagsmöte och jag nämnde att jag fått ett mail och att jag kände mig upprörd. Han sa bara som hastigast, var inte det! Tyvärr så gjorde han så och jag ville bara springa därifrån. Sjukt vuxet, tänkte jag om min reaktion, när jag senare gick och hämtade kaffe och för att andas lite. Jag satte mig ner vid PC'n och vi hjälptes åt att skriva e-mailet. Eller nej, det var ju inte sant. Sam skrev det faktisk. När vi åt lunch blev jag förvånad att Léa faktiskt sa att Sam varit oförskämd mot mig. Hade inte förväntat mig att någon uppfattat Sam's kommentar och jag trodde bara att jag inbillade mig. Att jag var barnslig. Sorgligt nog så har Sam inte varit på något bra humör idag och vi vet att det har med flytten att göra. Min boss ska flytta. Långt bort. Det kommer bli konstigt.

Kanske ska jag bjuda Sam på en pepparkaka...

Efter en liten tids tänkande och lite kaffe bestämde jag mig att uppträda vad jag hoppas var moget och vuxet. Sansat jobbade jag hårt med allt på min lisa på jobb att utföras. Musiken för nya assemblien fick vänta. För om jag skulle gjort det hade det betytt att Sam måste flytta på sig, och alla tre (ja, Joe och Léa) kom överens att idag var det bäst att hålla sig utom räckhåll. Istället jobbade jag mest med en alumni sak för gamla volontärer på Act 4. Det var riktigt kul! Jag fick tag på en tysk volontär som jobbade med Sam för två år sen och hon gjorde mig administratör för Act 4's facebook grupp. Så.... Dagen var inte helt misslyckad. Jag har faktiskt också skaffat mig bibliotekskort idag! Tjhoo....

Linnéa

Det öste ner

Denna morgon vaknade ja av ett välbekant ljud. De bara öste ner utanför. Klockan var någonstans efter åtta och ja vet att ja tänkte att mm... nu kan ja somna om till ljudet av regnet. Nästa gång ja vaknade undrade ja om allt bara varit en dröm. Utanför var det soligt och det verkade bli riktigt lovande väder. Mycket riktigt blev det en riktigt fin dag och det var typ andra söndagen sen ja kom hit som jag faktiskt var med på söndagsmiddagen. Vi gick ut i skogen, ja, Carole (min host), Inky (hunden), Mark (Carole's yngsta) och Felix (Mark's son). Finfint väder och en underbar promenad, väldigt geggigt, och det bevisade ju att det faktiskt hade regnat. Det var ingen dröm! Vet inte varför jag känner som jag gör när det regnar. Det infinner sig någon sorts av frid och ibland lycka, barnslig lycka.

Jag måste köpa regnstövlar så ja kan springa omkring i naturreservatet som är min bakgård!

Bilder från "Grobians Woods", min bakgård.
Linnéa

Ja... här sitter ja nu i mitt fina städade rum...

Igår va helt insane!

Kanske inte i bemärkelsen du tänker på. Men igår städade ja SJU timmar på jobbet! Sju! Ja låg på golvet, under skrivborden, med alla sladdar till ALLA datorer, massor av nätverkskablar och där låg jag och andades in dammet. Ibland är ja bara lite föör mycket! Ja förstår inte mig själv! Ja gillar att städa på extrema ställen och ordna saker så det ser "neat and tidy" ut och jag lägger mig frivilligt på alla fyra för att städa bort spindelväv i hörnen, trots att ja har värsta spindelfobin och freakar ut när ja ser en. Sen kommer man hem till mig, och ja tror att alla som varit hemma hos mig eller som bara känner mig kan förstå att mitt rum verkligen kan bli stökigt. Och då menar ja Stökigt! Eller, de är ju mer liknande ett smärre bombnedslag. Men nu ska vi inte stanna kvar i det förflutna, för nu är det så av någon sjuk anledning, att när ja kom hem igår fortsatte jag städa. Ja städade mitt rum och tvättade resterande av min tvätt och samtidigt kokade ja te och åt klementiner. Ja hade ett litet snack me min syster och engström. Helt plötsligt, till musiken av stefan sundström och manu chao, satt ja på golvet och ordnade med elefantskit och bilder...ja fattar mig bara inte! Helt otroligt vad effektiv ja kan va en dag och sen en dag, eller typ en vecka, så är jag urlat! Undrar hur människor lyckas hålla ordning på allt och jag har hört att vissa människor har rutiner, ja menar: what's up with that!?

Aja! Idag har vi inte gjort något vettigt på jobbet. Jag har lekt med logic och spelat in tusen stämmor på en låt, bara för och testa det. Jag blev till och med inlåst i ett rum av Joe med mina egna nycklar! Käkade på the Byng, favoritpuben. Sen var de youth club och sjuka timmar, för jag va ju så otroligt trött! Jag sov ju inget förra natten, satt ju halva natten och satte upp kollage på väggen. Ungdomarna undrade va felet på mig och helt plötsligt kände ja mig hemma. För där vet ju alla redan om att ja är knäpp när ja inte sovit nog. Nu börjar de fatta det här med!

Tror ja måste flytta! :s

Detta är va ja ägnade massa tid åt mitt i natten! Finns en sida till av mina garderobsdörrar, men det fick räcka så här!

Kärlek, linnea

Tvärtomdagen på jobbet

På jobbet var de inte alls en bra dag idag.

Ja gjorde massor av saker och helt plötsligt blev ja uppkallad av bossen till "det övre kontoret". Sam hade fått ett email av kvinnan som jobbar på företaget vi betalar för att hjälpa till med hemsidan. På senaste tiden har det för min del varit väldigt mycket webb-baserat jobb, fixa den sidan hit och den sidan dit. Ja har skött mig väldigt bra, men nu tyckte hon nog att ja va lite väl ambitiös och gav henne lite för mycket frågor. Men de va första gången sen första e-mailet som ja frågade om råd för något som jag faktiskt kan göra själv. Problemet var att ja haft svårigheter med en specifik sak ända sen ja börja. Så ja tänkte göra mig av med problemet och fråga henne en gång för alla, men antagligen var svartet inte så enkel. Nu ska hon komma ner och träffa mig och lära upp mig lite... och visst det är ju superbra, men ja hade velat att hon skulle gjort det av ett annat skäl.
Detta blev en ganska deprimerad dag och fortsatte i den andan, om man räknar bort lunchen som var ovanligt barnslig och lekfull. Hm...Léa och Joe har en förmåga att alltid bråka under lunchen och vi kan va rätt elaka mot varandra när vi busar. Ja tror ibland att Joe har dåligt inflytande på oss, haha... ja menar folk tror att ja är amerikan. Pratar som Joe och nu börjar vi bete oss som Joe. hm... aja! Så ja har varit lite nere, så är ja lite sjuk och har sovit alldeles för lite. Idag är man helt enkelt lite ynklig.

Min fina ljuspunkt måste vara att jag gjort hälften av tvätten idag och att båda mina föräldrar saknade mig såpass mycket och samtidigt att båda ringde på skype inom 5 min.

Älskar er! linnea

Man får en hel del gjort om man jobbar 11 timmar

Idag har ja haft en skön känsla hela dagen.

Jag har suttit och funderat över vissa saker, brännt lite mer än ett dussin skivor, klippt i en låt, spelat in två låtar, suttit och snackat med franska kollegan Léa, haft långlunch och lärt barn en hel sång! Va har ja gjort mer.... Jo, ja har ju varit frustrerad över det idiotiska webbsite programmet som bara vill bråka och bråka, men genom att bara skicka ett e-mail till en kvinna så hjälper hon mig lösningen. Gött är det också att komma hem och maten står på spisen, bara och värma på, sitta ner och äta. Fint liv! Nu ska ja snart ta itu med tvätten som hopat sig i min blåa plastiga Ikea kasse. Måste nu påpeka för alla som just nu är bosatta i kära svea rike att här är det ett stort nöje att gå på Ikea. Inhandla svenska varor och kunna läsa alla svenska namn på möblerna, som Magiker, Lack och Karlstad, gör mig helt extatisk. Men idag har det varit allt om jobb så...

Låt mig presentera mina kollegor!

léa, the french girl

joe, the amrerican guy

the iMac, min favorit, mer pålitlig än alla PC's ihop

hare fint på jobbet du också!

Här startar det!

Nu har ja varit i England i tre månader och en dag, typ sisådär 92 dagar och 6, 7 timmar. De är ju dags att starta en riktig blogg tycker ja. Något som är lite bättre än den där resdagboken ja har! Här kan ju faktiskt stoppa in bilder i sitt sammanhang och berätta om hur roligt ja hade när ja tog bilden. Hahaha....nä! roligt ska vi inte ha nu!

För att catcha upp lite här me tiden lägger ja in bilder som kan summera min tid hitintills. Sorry den dåliga kvalitén på bilderna men ja hade bara en mobilkamera.

London första helgen

nya hemma

mitt rum

jobbet - sitter bakom vita draperiet till vänster

de va allt för nu! kärlek<3