Det öste ner

Denna morgon vaknade ja av ett välbekant ljud. De bara öste ner utanför. Klockan var någonstans efter åtta och ja vet att ja tänkte att mm... nu kan ja somna om till ljudet av regnet. Nästa gång ja vaknade undrade ja om allt bara varit en dröm. Utanför var det soligt och det verkade bli riktigt lovande väder. Mycket riktigt blev det en riktigt fin dag och det var typ andra söndagen sen ja kom hit som jag faktiskt var med på söndagsmiddagen. Vi gick ut i skogen, ja, Carole (min host), Inky (hunden), Mark (Carole's yngsta) och Felix (Mark's son). Finfint väder och en underbar promenad, väldigt geggigt, och det bevisade ju att det faktiskt hade regnat. Det var ingen dröm! Vet inte varför jag känner som jag gör när det regnar. Det infinner sig någon sorts av frid och ibland lycka, barnslig lycka.

Jag måste köpa regnstövlar så ja kan springa omkring i naturreservatet som är min bakgård!

Bilder från "Grobians Woods", min bakgård.
Linnéa